'

Förlåt för mina emo inlägg, men ja, helt allvarligt, allt känns piss. Men jag orkar inte tänka på det, that's life eller? äsch , vene känns så sääär. Men vafan , jag har vänner iallafall och det är jag tacksam för..

Nicole , fan vad du ställer upp för mig hela tiden.. Hur ska jag någonsin kunna ''betala'' tillbaka eller vad man ska säga.. Du finns alltid för mig och jag är grovt tacksam.. Du är så klockren bebi, jag älskar dig. Av hela mitt hjärta, du är underbar..

Men i alla fall det jag ville säga med det hära inlägget är att än så länge ska jag försöka att se till att ingenting kan knäcka mig. Jag ska vara stark fastjag inte orkar, jag ska kämpa fast jag egentligen inte vill, jag ska orka! Jag har vänner, jag borde vara lycklig. Men alla kan inte alltid må bäst, det funkar helt enkelt inte så. Jag är inte den som brukar skrika om att jag mår dåligt, jag vill inte ha uppmärksamhet, tro mig det är inte därför jag skriver.. Det är för att jag behöver skriva det känns skönt. Och min blogg ( & nickis dåra) våra regler, men i mina inlägg är det jag som är boss. Och herregud, jag orkar inte må dåligt.. Det är så sjukt onödigt, och jag brukar alltid bara kunna glömma det och tänka på något annat.. Men med det här gåre inte, för jag kommer påminnas om det varje dag. Och det suger..

Men trots det ska jag i alla fall försöka orka, försöka vara stark, finnas där för andra precis som dom funnits där för mig.. För trots allt, är mitt namn Emma Edström & jag är en krigare!